En 156-årings historia

När järnhanteringen växte fram i bygderna kring Siljan uppstod ett fraktbehov. Brytning och smältning skedde inte på samma plats och ved för smältugnarna måste fraktas långa vägar. Det var sjöar och vattendrag som blev de naturliga fraktvägarna. Segelskutor som kallades ”lastdragare” användes. De var utrustade med två master för segel och fock. Skutorna hade inga svårigheter att ta sig över Siljan eller nerför älven på sin färd till Åhlsgråda i Gagnef. Färden uppför älven var mer besvärlig, då skutorna långa stycken måste dras med linor från land.

Den första ångbåten på Siljan var ångfartyget ”Prins August”. 1839 gjorde den sina första turer på Siljan.
Andra ångbåten på Siljan var S/S Tomten som kom 1863, och var det första propellerdrivna fartyget. S/S Tomten blev kvar på Siljan i 15 år innan den flyttades till Venjan.

Siljans tredje ångbåt

Behovet för en mer utvecklad persontrafik på Siljan ökade. ”Prinsen” var inte lämplig för passagerartrafik, därför bildades Mora Ångbåtsbolag.

På våren1866 beställde Mora Ångbåtsbolag ett nytt fartyg, avsett för passagerare, av Motala verkstäder. Fartyget byggdes vid Lindholmens varv i Göteborg och monterades ihop vid Lövholmen i Mora. Fartyget döptes till S/S Mora – senare omdöpt till S/S Engelbrekt.

S/S Mora uppehöll gods- och persontrafik mellan Insjön och Mora med en tur alla vardagar dom första åren. För att klara alla transporter som anförtroddes S/S Mora, byggdes i slutet av 1860-talet en stor segelskuta, riggad som en Ostindiefarare, med två master och väldiga segel. Segelskutan fick namnet ”Kulla

Österdalarnes ångbåts AB

I början av 1870-talet räckte inte S/S Moras kapacitet längre till. Därför bildades Österdalarnes ångbåts AB år 1873, som blev det bolag som styrde passagerartrafiken på Siljan de kommande 85 åren.

En trafikled skapades mellan residensstaden Falun, som då var ändpunkt för tågtrafiken, och Insjön. Passagerare kom med tåg till Falun, därefter med hästdroska till Insjön och slutligen ångbåt till Mora. Droskan rymde endast fem personer och de fyra milen mellan Falun och Insjön tog 7 timmar. Hela resan till Mora tog tolv timmar.

1884 kom järnvägen till Insjön, och fartygen fick ändra sina rutter. Fartygen och järnvägen kompletterade varandra väldigt bra.

Från Mora till Engelbrekt

1903 gjordes en omfattande ombyggnad av S/S Mora på varvet i Övermo. Båten döptes om till S/S Engelbrekt som fick ett nytt huvuddäck som höjdes med fyra decimeter i förhållande till det tidigare däcket. Med en ny maskin på 82 IHK, indikerade hästkrafter, presterade hon 10 knops fart och kunde ta 120 passagerare. S/S Engelbrekt blev efter ombyggnaden godkänd för en last på däcket av 5000 kg. Mellan åren 1914 – 1915 byggdes hon om igen men det blev en mindre lyckad ombyggnad och hennes stabilitet försämrades

Under vintern 1949–50, kantrade S/S Engelbrekt när hon låg förtöjd vid kaj i Leksand. För stora pengar bärgades fartyget och sattes i sjövärdigt skick igen.

Efter flera dåliga somrar och en allt större konkurrens från bilar och bussar, gjorde S/S Engelbrekt sin sista resa med passagerare i bolagets ägo 1951. Där efter låg båten förtöjd i älven i Leksand och bjöds ut till försäljning.

Västanviksbadet

Västanviksbadet vid Östervikens östra strand, ligger vackert beläget mitt emot Leksands kyrka. Badet är en skapelse av Axel Juvas, som invigdes sommaren 1947. Axel och Karin Juvas köpte Engelbrekt den 20/7–1954 av Österdalarnas ångbåts AB. Panna och maskin såldes till skrot och skrovet bogserades till Västanviksbadet i augusti, där en brygga lämplig för ändamålet byggts med hjälp av personal från varvet vid Övermo och besättningen på Ångbåten S/S Erik. Engelbrekt lades vid bryggan och skulle byggas om för att användas som flytande vandrarhem.

Det blev inget vandrarhem av Engelbrekt. Hon förblev en sommarstuga och liggande i Västanvik till 1971 då hon såldes till Olle Nordesjö. Olle blev skyldig att se till att hon kom bort från Västanvik före midsommar samma år. I februari fick man fram en motor och växellåda från ett lok som drogs på isen för att lyftas i båten. En kanal grävdes vid lågvatten för att kunna dra ut båten från grundet. Kanalen blev för grund och för kort. Situationen löstes med okonventionella medel. En tiokubikstank och två femkubiks tankar införskaffades och fylldes med vatten. Tankarna fästes under akterskeppet och pumpades ur. Engelbrekt lyfte och kunde bogseras över grundet. Engelbrekt var fri och flott på öppet vatten efter 17 år. Hon bogserades ner till Leksand och lades vid ”Nordstjärnans” brygga, där hon låg över vintern.

Södra brofästet vid brostugan

Våren 1972 bogserades hon över till sin hemma hamn för dom kommande 21 åren.
Den 5 oktober 1973 gjordes den första turen med den inmonterade Scaniamotorn på 135 hästkrafter. Olle står i maskin med en maskintelegraf som tutar. En signal för fram och två för back. I styrhytten står Hasse Daniels. Den nya jungfruturen blev en lång tur över Österviken, till Hjortnäs och tillbaka. Med på resan var flera av dem som hjälpt till med restaureringsarbetet. En del intressanta manövreringsprov företogs och allt fungerade perfekt.
Hon kördes med denna dieselmotor till 1992 då hon för sista gången för egen maskin gick genom den öppningsbara delen av järnvägsbron i Leksand.

Passagerarbåt igen

En vänförening bildades, då SJ skulle stänga den öppningsbara järnvägsbron i Leksand förgått pga. X2000-tågen. Motkravet på SJ blev att de byggde en slip i Rättvik för de större fartygen. Efter många medlemmars arbete och en del sponsring med slipen, blev det en del pengar över att satsa i Engelbrekts återställande.

Engelbrekt lades vid Norsbros gamla sågverk, där hon plockades ur och en del av överbyggnaden revs bort. På våren 1993 bogserades båten ner till Insjön för att lyftas upp på land, och en total renovering på börjades.

Den 3/7 1995 lägger S/S Engelbrekt ut från kajen nedanför Insjösågen för första gången på 41 år med egen ångmaskin. Vid rodret står Olle Nordesjö som följt fartyget sedan tidigt 50-tal i Västanvik. I maskin fanns två riktiga eldsjälar bakom S/S Engelbrekts fortlevnad, Bengt Bergqvist och Bengt Lind. Premiärturen var en kort sväng runt Getholmen vid Insjöbron för att testa fartygets funktioner.

På söndagen den 4/7 gjordes en resa upp på kyrkbåtsrodden i Leksand för att visa upp det delvis färdigrenoverade fartyget.
På hösten läggs S/S Engelbrekt i Mora, över vintern för montering av väggar till salong och mellandäck och inredningen sätts på plats.

Den 8 juni 1996 återinvigdes fartyget i det utförande den har i dag.

Tony Nordesjö

 

Fakta om S/S Engelbrekt

Engelbrekt har en 2-cylindrig compoundångmaskin om 80 hk, byggd 1904 på Robert Sjöströms mekaniska verkstad i Gävle. Ångmaskinen har tidigare suttit i flott­båten Ore Elf (före detta Dalarne), som gick på Skattungen tills hon skrotades år 1957.
Ångpannan av skotsk typ är byggd 1917 på C J Wennbergs mekaniska verkstad i Karlstad. Den har ett ångtryck på 9 bar och en eldyta på 40 m2.

Byggnadsår 1866
Längd 24,1 meter
Bredd 4,45 meter
Djupgående 1,85 meter
Tonnage 58 registerton
Antal passagerare 66 personer