View Sidebar

Äldre fartyg

Gamla fartyg på Siljan

 

osterdalarne

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Österdalarne (1875)

 

Året 1873 ombildades Mora ångbåts AB till Österdalarnas Ångbåts AB då man även beställde en större ångbåt vid Gävle Varv.
Båten som skulle bära bolagets namn döptes till Österdalarne och sjösattes 1875, men båten började göra regelbundna turer först 1876. “Österdalarne” blev Siljans största ångare.
1893 såldes båten till Transport Bolaget i Stockholm, där den gick under namnet “Prins Carl”. De företog en omfattande ombyggnad 1897 varvid hon förlängdes med ca 4 m. Båten fick nu längd på 35 meter, en bredd på 5,75 meter och ett djupgående på 2,4 meter.
Båten kom genom en händelse år 1900 att gå till historien genom att bli skådeplats för det tragiska Nordlundska morddrama på mälaren.
En eldsvåda förstörde slutligen s/s “Prins Carl” år 1934, men båten skrotades inte förrän 1939. De sista åren ägdes båten av “Simson-rederiet”, och bar namnet “Lars Simson”.

ore-elf

 

 

 

 

 

 

 

 

“Ore- Elf” (1872)


När ångbåtarna var i antågande under 1870-talet, byggdes båten “Dalarna” 1872 för flottningsföreningen och kom till Leksand. Båten fick en plats uppkallad efter sig på Siljan. “Dalarnas sten” som är ett grund vid inloppet till “Limåviken” efter nämnda båt sedan den där, vid ett tillfälle stött på grund.
I 15 år användes båten på Siljan och på hösten 1887 togs båten upp på land vid Orsa, och drogs på vintern på kälkar till Skattungsjön och bytte senare namn till “Ore-Elf”. “Ore-Elf” lades upp i Furudal 1953 och såldes 1957 för nerskrotning

 

august

 

 

 

 

 

 

“Prins August” (1839)

 

Det var en stor dag när hjulångaren “Prins August” plöjde Siljans vågor den 13 juni 1839. Namnet är uppkallat efter kung Oskar I yngste son (1831-1873) Prins August som var hertig av Dalarna. Tillkomsten av maskindrivna fartyg – ångbåtarna – innebar en revolution för framfärden inom dalarna. “Prins August” förde mängder med gods till och från bruken runt Siljan, bl.a. stångjärn. Vid vindstilla och motvind hjälpte den segelskutorna uppför älven mellan Insjön och Leksand. Den bogserade råvarorna, främst malm, upp till de många förädlingsställena och kunde samtidigt på samma resor ha upp till hundra passagerare. Blev det gluggar i tidtabellen så användes dom till lustturer, en på sin tid en stor begivenhet i Siljanssocknarna.
“Prinsen” eller “Skovel-August” som den blev kallad i vardags tal, plöjde Siljansvågor ända fram till 1918. I slutet degraderades den till pråm, var efter den förflyttades till sjön Väsman nord väst om Ludvika för att under sina sista år bogseras av ångaren “Grangärde”.

 

Gustaf-Wasa

 

 

 

 

 

 

 

 

“Gustaf Wasa” (1876)

 

Tillkomsten av “Gustaf-Wasa”, som i effektivitet överträffade allt som dittills skådats på Siljan. Hon hade dubbla propellrar – en på den tiden mycket ovanlig finess- och kunde förutom en ansenlig mängd gods för 300 passagerare. Beställare med säte i Rättvik, var ett ny bildat ångbåtsbolag “Ångfartygs AB Gustaf Wasa”. “Gustaf Wasa” som är ganska flat i botten och mer grundgående kunde därför trafikera älven ner till Marielund i Gagnef. För resande var detta en stor vinst. Förbi forsarna kunde man resa vidare med häst och vagn och vid Gagnef kyrka fortsätta med ångslupen “Barbro” mot Borlänge. Dessa färder upphörde 1884, då järnvägen kom till Insjön. Efter 4år övertogs flaggskeppet “Gustaf Wasa” av “Österdalarnas Ångbåts AB”.
Så länge det var isfritt trafikerade “Gustaf-Wasa” dagligen traden Mora – Insjö samt Orsasjön. När järnvägen Insjön – Rättvik blev klar 1914 minskade godstrafikens betydelse på denna sträcka. Nu när godstrafiken minskade kunde “Gustaf-Wasa” byggas om till ett mer renodlat och ännu komfortablare passagerarfartyg bl.a. avlägsnades då förmasten med ångvinschen och förliga lastutrymmet kunde disponeras för andra föremål.

 

rattvik

 

 

 

 

 

 

“Rättvik” (1895)

 

Gävle-Dala Järnvägs AB lät bygga båten “Rättvik” som anlände med extra tåg 1895 till Rättvik och sjösattes där. Båten skulle indirekt gynna järnvägstrafiken och hotellen i Rättvik eftersom Österdals-bolaget med Engelbrekt och Gustaf Wasa bara angjorde samhället endast två gånger i veckan. 1945 gick även “Rättvik” in i Österdalarnas Ångbåts AB och användes till 1953. Båten låg sedan overksam till 1971 då den skrotades.

Goran

 

 

 

 

 

 

 

“Göran” (1881)

När Dalarnas flottningsbolag hade bildats 1870, köptes platsen i Övermo där varvet så småningom byggdes. Med köpet följde en liten smedja, där de första arbetarna utfördes. När “Göran” som var den första ångbåten som byggdes i hop i Övermo 1880-1881, uppfördes en större smedja. Alla tidigare båtar byggdes i hop i Tunsta vid Insjön. Undantag var “Mora” och “Österdalarna” som monterades i Mora och “Prins August” vid Bäcka bruk utanför Orsa.
Den 16 juni 1916 förolyckades en 20-årig eldare efter en pannexplosion på “Göran”. Båten Bärgades, återställdes och användes tills flottningen upphörde 1970.

 

mora

 

 

 

 

 

 

 

“Mora” (1866)

Mora ångbåtsbolag bildades 1866 beställdes ett ångfartyg av Motala Mekaniska Verkstad och båten döptes till “Mora”. Hon gjorde regelbundna turer mellan Mora och Brednäs-udde i Insjön.
1876 Kom Gustaf Wasa in i bilden och började konkurrera om transporterna på Siljan.

 

barbro

 

 

 

 

 

 

Barbro 1877

Barbro byggdes på Motala mek. verkstad 1877 för Ångfartygs AB Gustaf Wasa. Maskineriet bestod av två högtrycksmaskiner om vardera 5 hkr. Båten kunde ta 100 passagerare som skyddades av ett 40 fot långt plåttak. Fartyget trafikerade leden Båtsta – Gagnef från juli 1877 till hösten 1884.
Så småningom hamnade fartyget på Runn som flottningsbåt. På bilden som är tagen i Runn är båten troligen ombyggd. Det omtalade taket finns ej.

Bergslaget

 

 

 

 

 

 

 

 

 

“Bergslaget” (1898)

Bergslaget byggdes för Stora Kopparbergs Bergslags AB 1898. Fartyget fraktades på järnvägsvagn till Rättvik i juni, för att montera de sista delarna på fartyget innan den togs i bruk. Vid premiär turen gårt fartyget ut med säljare och köpare ombord. De möter “Prinsen”, som kommer från Limån, släpande på kolpråmar. Köparna var givetvis intresserade av at få prova båtens förmåga att bogsera, det var ju till det den var inköpt, och så överlåter “Prinsen” pråmarna till S/S “Bergslaget”. Den sätter så hög fart med pråmarna att “Prinsen”, fastän ensam, har svårt att hänga med!
S/S “bergslaget” fick en relativtkort tillvaro på Siljan. Efter cirka 20 år började frakterna minska, och alla kolhusen utom Limåns stod tomma på våren. Bergslaget lät sin båt ligga still och hyrde båtar för bogsering i stället. Båten såldes 1923 till Bäck-Daniel Danielsson, Insjön som döpte om fartyget till Trafik. I ett brev från den 5 april 1943 så ska båten flyttas från Övermo slip till Bureå i Norrland, dit den såldes. Trafik tjänstgjorde i Norrland i ca 15 år tills hon såldes igen till Mälaren, där hon finns än i dag under namnet Birka.”